Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1866, sida 2

Kusinerna. (Af Lea.) Forts. fr. N:o 85. Denna dotter slutligen, föräldrarnes ögonsten och alla ungkarlars i tratten gyllene drömbild, war en ganska egen: domlig företcelse. Wi weta att det hör till en förfmunnen tid att drag för drag — näsan och de rosenröda örsnibbarne ide ens un: dantagna — måla en framstående gmwins tig skönhet, men det oaktadt funna wi ej underlåta att 7jom baftigafi taga ett fotografiporträtt af denna unga flicka. Herrman hade en gång sagt åt Elin, att Hilma Edling hade rödt hår och til lagt att vet war hans afsky. Han hade rätt. Hennes hår war werkligen rödt, men af en guldglans, fom lift en gloria omsträlade detta ide wackra men behagliga och wårfriska ansigte. Hade Hilma haft fwart eller brunt hår, om än aldrig så wackert, skulle hon aldrig egt detta underbara utseende, som nu, hwar hon förekom, gjorde sig aällande. Den mjellhwita hyn och de klara djupblå ögonen, de swällande mörtröda läpparue och) bländhwita tänderna gjor de henne förtjusande, men när hon log och derwid förrådde kindens slälmska grop