Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1866, sida 2

med dig i friska luften — jag blir dig särskildt förbunden om du lyckas. För tvenne månader sedan skulle Herre man rodnat som en stelackse öfwer att blifwa få der direkte hänwisad att fame tala med en ung bam och hos henue försöka fin öfwertalninasförmåga. Han skulle i tysthet tillstått för fig sjelf att hwad han än war ffapad till, ide war det till ambassadör. Nu deremot swarade han med en Ies dighet, fom förtjuste lagmannen: då morbror, om hwars förmåga att aenoms drifwa en billia önskan intet twifwel fan uppstå, har misslyckats, äterstår för mig intet annat än att mid en likartad upp: maning till min kusin, utsätta mig för hennes högsta onåd. Äg beundrar din skarpa uppfatte ningsförmåga, tära Herrman, swarade Hilma leende, ach ber dig att stället — ty jag har lofwat Constanse B. att i dag hjelpa henne med sem calla — råda mig i walet af färger. Jag frufs tar att det här blir wäl mörtt till fröet eller hur? syade du begärt mitt råd en annan dag, skulle jag mer än gerna ställt mitt lilla ärdsane till din disposition, men i dag . (Forts.)