gare jemförde den krets af eleganta, le: diga och älskwärda sällskapsmenaiskor, fom rörde fig i morbrederns ståtliga far longer, med de beskedliga handtwerkö exemplar, fom en och annan söndag drucko sitt ansprålolösa cichoriakaffe och rökte fin ferityjwers-cigarr hos föräldrarne, då måste han ordentligt skratta — och detta allt efter en månads förlopp! Herrman befann sig nu i en infattning fom fulltomligt anstod honom; hang af naturen glada, fast hittills af mot: gångar och uppoffringar undertryckta lyns ne återtog fin spänstighet och ungdomåfristhet, oh han blef inom fort ortens mest firade kavaljer. De unga flickorna logo mildt emot honom och deras mös drar egnade honom en så smickrande uppmärksamhet, att Herrman, wid tan: ten på Elin, ej kunde annat än le. Elin — ja! qwarstod wäl hennes bild lika ffär och tillbedd i hang hjerta, fom ven dag han lemnade henne och för sista gången såg hennes outsägligt blida ans lete, öfwersköljtt af satnadens och fmärtans tårar? Wi skola forska litet grand. Då Herrman en macker söndagsafton för första gången swängde om wid al: leen till vet undersköna Hellenäs, då han såg den siätliga manbyggnaden med fina dubbla rader höga, skinande fönster, då han under en af gårdens båda stora lin: Idar warseblef samladt ett sällskap ele