wen sedermera fick behålla sin obemärkta plats, då han wid en närmare befantffap med fina flägtingarifann att dessa icke hånade något förhållande, kunde el ler wille han ide ensksjelf,förklara. Med stor wälwilja blef Herrman emot tagen och bemött i morbroderns hus. Denne fom, sedan han förgäfwes mars nat sin syster att ingå en förbindelse med Herrmans far, hwilken befann sig på wida lägre bildningsgrad än modern, beslöt att bewisa fin systers fon allt det goda han gerna ffulle bewisat henne sielf, om icke hennes stolthet afböit hwarje anbud till hjelp. Det war alltså med öppna armar han helsade denne käre fysterson, fom ju möjligen en dag kunde blifwa hang efterträdare, kanske hans måg — hwem wet, menade den gamle leende; kanske fogar ödet de båda ungas hjertan tillsamman och till hwem skulle jag wäl heldre lemna mitt barn, än ti denne käre Yngling — men fritt och öm sesidigt skall bandet wara — jaa hatar allt twång i den wägen, såsom bäde okristligt och onaturligt. Lagmanskan Edling war en blid fru, som icke hyste en tanke annan än hennes mans och fom hade alldeles för litet fasthet i sin karakter, för att rätt kunna uppfostra sin enda dotter, hwilken äfwen i åtstilliga fall murit Henne öfwer hufmudet, fom man säger. (Fortf.)