Norrländska Korrespondenten – 16 oktober 1866, sida 3

tro på din förmåga och lycka är orubblig. NÅ, Gud ske lof! då är äfwen jag (upn, menare Herrman och såg med en. trofast blick på fin älffate. 7Ber vu för mig, få — marder mia hulpet. Swärmare! log Elin och strök med fin lilla hwita band undan Herrmans mörka lockar. Men sedan, min Herr: man, fedvan bu tagit examen, flyr du härifrån och lemnar mig ensam. Det blir allt swårt för mig vå du är borta. Tad, lilla Elin, för de orden. Men: niskan är ett egoistiskt djur och tyder om att wara saknad, äfven då denna saknad förorsakar en annan menniska plåga. Men du skall trösta vig med att ju förr jag börjar sträfwa för en framtid, def förr hoppas jag finna den. SIh du refer från Jönköping direkte till Cdingg? VHirekte. Morbror wäntar mig rer dan. Du må tro, lilla Elin, att mor: bror Eding, är en präktig gubbe och få: som lagman wärderad i hela orten. Hang boställe lär wara förtjusande och deras hus stäldt på eu ganska lysande fot.— De äro såleres förmögna 2 Mydet. Ha de barn? jag minnes ej att du nämnt det. En enda dotter, ej fult 15 år. Men bur hon fer ut eller hwad egenskaper hon för öfrigt besitter är mig fullfom