liga tiden har gifwit ökad sannolikhet åt ryktet, att åtminstone en del af den furittiga nassauiska familjen ditwäntas, för att tillbringa wintern der eller i Köpens hamn. Det har till oc) med berättats fom en möjlighet, att hertigen af Nassan skulle wara betäntt på att inköpa ett större odd i Ståne, och att hertigens ganska betydliga privatförmögenhet skulle här placeras. — Wid de amerilaunska krigsfartygens afgång från Stockholm inträffade — eller rättare sagdt uteblef — en händelse, hwilfen, ifall Crusenstolpe lefwat, ganska fö kert skulle gifwit honom, som war en ifrig wän af etitett, anledning till mycken bes skärmelse. Wid nämnda tillfälle uteblef nemligen afl salutering både från det amerikanska fartyget och från Skeppsholmskastellet. På ameritanska trigsfartygen lär rer seden wara, att de salutera först wid ankomsten, men salutera sist wid afgåne gen, och då wid detta tillfälle falut ej af hördes från Steppsholmsbatteriet, få uteblef den oc från amerilanarne. Då händelsen blef betant, och flander uttalades mot dem, yttrade en hög person på sitt wanliga, rättframma fött: Gör ingens ting! Ameritanarne ha skjutit bort sitt bä sta krut mid Kronstadt, oc wårt frut tan bättre anmändag. — Fin tjnf. Wid ven s. t. Fåre marfnaden i Finnerödja blef en äldre, fattig hustru, fom stod något afsides från de öfrige marknarssökande frånryckt fin nässut af en bättre klärd person, bwil:ken derefter skyndsamt aflägsnade sig. Endast en pojte stående strart bredwid gumman, hade sett och noga följt med tjufwens alla rörelser. Den fattiga aums man, beröfmad fin näsduk, i hwars ena fnibb hon inknutit hela fin lilla kassa, 9 rdr, började att skrika och jemra fig förfärligt. — Pojken åtföljde henne nu till en större folksamling, der han upp: tädte tjufwen. ÖSe der ftår han, fate pojken pekande på den wälflädde mannen; vet war han, fom stal pengarne ifrån er, mor. Herrn blef hiskeligt ara, röt och swor åt pojken för hans djerfhet att wilja anklaga honom; men pojken lät sig ej förskräcka, han kände bestämdt igen honom och såg, när han stal nä8duken, od) huru han upptog fnibben, ftops pare penningarne i fidan, samt kastade nästuken ifrån sig. Folfet tog gummans parti; länsmannen efterskickades, mannen arresterades och befanns innehafwa en femma och fyra ettor, hwilka gumman igenkände wara fina pengar, tilläggande: Jap bar få dyrt arbetat för dem och få noga betraktat dem, att jag skulle känna igen dem bland tufende. — Odets ironi. En fransk tidning beråttar följande historia, som utgör en god illustration till ordspråket: Man fan ej prisa dagen innan aftonen tom mer. En person, fom sannolikt hade något skäl att finna lifwet för långtråvigt, förfogade fia nyligen, afsigt att genom ett språng i wattnet göra ett slut derpå, till stranden af en flod. Han aftog fina klärer och stod i begrepp att