Norrländska Korrespondenten – 9 oktober 1866, sida 2

Hwem står närmare både mopsen och arwodet än jag, hennes köttslige brorsson oc) enda slägtinge; alltså får jag bedja herrarne från och med i dag betrakta mig fåfom förmyndare och kapitalist, i hwilka båda egenskaper jag har den äran emottogo herrarnes — jag will hoppas det — oskrymtade wälgångsönskningar för wigten af mitt kall. ÖSurrah för Eneman oc Moppe! ropades i korus; men hwar är då Mops pe — hit med pupillen att wi må få lyckönska äfwen honom och skåda honom efter håret. Moppe, en liten ragaia, ondsint by ting framkahades ur en skrubb och gjor te en morrande entre. Godt ar i pilten, men för tusan, bror Eneman, tu är ju vit fom Cre: fu8. Till er tjenst, bröder! är någon armare än jag, han wände fia till mig för att finna bal sam för fina får. Alla wille låna, utom den bleke ftus denten, hwilken wi wilja kalla Hall. Han kunde ej förmå fig att begära hjelp, ehuru han säkert bäst af dem:alla behifde den. 33 skolen ha efter råd och lägenhet, hederspojkar, försäkrade den glade märs Iden, od) nu, tömmom nåra alas för lyckans audinna, som denna gång rört mig met sitt trollspö — hurrah, burrah! (Forts.)