Norrländska Korrespondenten – 9 oktober 1866, sida 2

blef ynaling, med ett par stora blå fmärmiska ögon och ett drag af swårmod, som onekligen klädde honom. Men derpå syntes han sjelf minst tänka Under tystnad blickade han ned i bålen, fnap: past gifwande aft på de öfrigas alada skämt. Se få, gosfar, yttrade wärden och nickate belätet, hwarefter han, ifrigt gestikulerande, med fyllig basröst upp: stämde: bålen winkar wid ref frän: der etc. Studenten på aröna täcket for upp fom en raket och skyndade till bålen, den: na efterlängtade Lethes bölja. ESf ide, menniffa! ropade han wid anblicken af ten tystlåtne swärmiske Yng: lingen, fof ide i Gudars närhet — fer du ej Bacchi druftrönta tinning frame stymta bakom bålens rand? usina berrar! ropade wärden, iafttagande en oändligt wärtig hällning. wXad bafwer kallat eter — I hafwen tommit; jag hafwer tillrert bålen, J ffoten — förstäs tillsammans med mig — tömma den Men innan wi ffriva till werket, några ord om anledningen till denna glada fest: Jag hade en tant — som mången har wäl det — men mina herrar, jag har henne icke mera. Hon har gått bort och efterlemnat (satten stöd i bordkanten, be: rättelsen börjar bli storartad) — efter: lemnat en mops och 75 ritsdaler till den, som med ömhet wårdar den frånfallne.