Kusinerna. (Aj Lea.) (Ur Swenssa Familj-Journalen.) Wi bedja läsaren om ursäkt för det wi utan widare förberedelser taga oss friheten införa honom i ett studentrum, fom hwilka egenskaper det för resteu må hafwa, egentligen föga lämpar fir för emottagande af andra gäster än de unga Apollofönerna sielfwa, hwilta icke äro få nogräknade sinsemellan. Det ofwannämnta lilla rummet war möbleradt med all möjlig fomfort, ef ter enarens — jag menar den alade hyresgästens — försäkran, och wi få se huruwida läsaren, efter en blick ditin, te lar hans åsigt. Den både behaaliaaste och utan Hvit: wel dyrbaraste möbeln war för tillfället den rykande bål, fom tronade midt på det rankiga bordet, hwars ena ben une derstöddes af stöfwelknekten, fom aldrig begagnades till annat ändamål, och fom wisst ide tillhörde den nuwarande hy: es gästen, den der wida höjde sig öfwer jådan lyx då han drog af fig sitt enda par stöflor, utan hade troligen blifwit qwarglömd af någon fåfäng werlisträl, enligt studentens förmodan. Rummets ena långwägg pryddes ar en f. d. hwitmålad tältsäng, ofwanpå