Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1866, sida 3

jande på Victor, i mår resa wi till Finland? AMAmen, swarade Victor, och tryckte ömt Rosas hand. THet blir då tyst och tråkigt för of gamla, när wåra barn resa på hwar fitt håll ! fade friherrinnan. Roja och Victor till Finland; Thekla och Emil till fin egendom i Wermland, och Aurelia och Axel, de bli of voc när: maft, sade fru Daldn; men nu måste jag ut till wåra gäfter. Fru Dalin fladdrade ut i salongen. Hon måste ut att berätta innehållet af Elisabeths bref för någon af grannfruarna, under tyft: hetslöfte. Hon walde till förtrogen en af de pratsjukaste, och inom en bhalftims ma hade större delen af sällslapet reda på ren stora nyheten, åtminstone hum om det eller trettietwåendels winkar Och nu, wärde läsare och hulra läfa rinna, lemna wi klöfwerbladet, sedan der fallit från stjelken, och retat fin åt trenne håll. (Slut.)