Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1866, sida 3

rader lyckönska dia på denna, den mwigr tigaste dag i din lefnad. Gud mwälfigne er, mina barn; må ni blifwa lyckliga alla fyra! Fastän hafwet åtskiljer of, är ing likwäl hos vig min Rosa, ty mina tan: far omswäfwa dig hela denna dag. Jaa fer med min själs ögon, huru wacker tu är i den hwita bruddrägten! Du met, att jag i somras, då jag war bos er, tillhandlade mia twänne egendomar ej lånat från Rydingsnäs. Köper brewen till vem har prosten i er före samling i fina bänder. Jag har nu ans modat honom att tillställa dia och Bicter ret ena, hwilket du min Rosa, skall emottaga som morgongåfwa af din gamla faster. Axel och Aurelia skola ha den andra lilla egentomen. På Thekla och Emil har jag äfwen tänkt, men de be: böfwa ej nu min hjelp Först då tante Elisabeth slumrar under ven aröna torf: wan skola de erfara, att hon Höll vem lika lära fom er ana. Dig älskar jan rock mest, lilla Nosa. Du och Bictor bälsa ju på gumman i sommar. Fin: land skall blifwa det utland, hwartill ni fom nynaifta resa? icke sannt? Och nu farwäl! Gud hälsigne eder alla önskar och beder er gamla faster Elisabeth. Ald stodo rörta af tante Elisabeths godhet. Ake sant, fare Rosa, och såg bed: