Norrländska Korrespondenten – 5 oktober 1866, sida 3

och längtar tillbaka till Caprera. På den bloriga dagen wid Bececca tycktes han önska något annat, ty man såg bor nom då lugnt taga platå på fin fällts slol bredwid en kanon, hwars manskap och hästar beständigt bortskjötos af Tyr rolerjägarnes säkra kulor och der granat raketer exploderade till höger och wenster. Till swar på sina officerares bön att han skulle lemna denna farliga plats, fram: ställde han blott den melankoliska frågan: Hwarföre skulle jaa draga mig undran? Officern swarade: Emedan er närwaro är nödigare på annat håll, emedan ni måste lefwa för Italien och edra wapens bröder. Garibaldi torkade fia i pannan, reste fia med tillhjelp af fis kryckkäpp och swarade kallt: Gör hur ni mwill Hang gamle trogne tjenare Basso och hans läkare Albanese buro honom bort med tillhjelp af några guider, under ett rean af kulor, af bwilka en slet benet af auiden Gianini, tillhörande en högättad Florentinsk familj, till hans wagn, der de, trots hans inrwändningar, läto hos nom taga plats. EEr alf hufwvudstadens förnämsta vi olinvirtuoser erhöll nyligen bjudning att infinna fig på mirdag hos grosshandlare Y. ., hwarjemte särskildt anbölls att han mille medtaga fin fiol. Tackar, fwarade artisten, men min fiol äter als drig middag.