Norrländska Korrespondenten – 28 september 1866, sida 2

Monsieur Sterner hade emedlertid rest fig upp från sin knäböjande ställning, fat: tade siu hatt och bererde fig till att på. Hand belägenhet war just ej den afungdwärdaste. Att fe fig förödmjukad inför det föremål han tillbad, just af fin ris. val, det war en swår stöt för denne pagsionerade sydiändning, fom just ej hade ve renaste begrepp om dygden. Då reste fig Aurelia med en ftolthet fom hon wisste antaga, då det mar af uöden, och sade: Herr Sterner, jag an håller, det ni inför min man aflägger ed på, att det i dag war första gången, ni till mig yttrade språk, fom mar förolämpande för den gifta qwinnan att höra. Wägrar ni detta, då är ni en usling,