Farwäl till Sundswalls marknad, omid def upphörande, efter en 180-årig tillwaro. Farwäl o marknad med dina nöjen, Som wädte hopens och barnens löjen, Men deras ömkan, som ega wett; För sista gången wår stad dig sett. Farwäl, farwäl! Farwäl J stånd med de många waror, Som för wår kassa utlade snaror! Vår tid har Eder från lifwet dömt, Och jnart Ert minne hos oss är glömdt. Farwäl, farwäll Farwål I långwäga handelsmänner, Som kommit till oss med Edra swenner, Att wåra pengar ifrån oss tabi Förutan Er wi oss reda bra. Farwäl, farwäl! Farwäl J gubbar med panoramor, Der man får se både guden Amor Och städer, kungar och annat mer! Ej i det minsta wi sakna Er. Farwäl, farwäll! Farwäl I gnällande pofitiver, Som musicerat med myden ifwer, Men föga framgång, som hwar man wet! Tillrädlig ledsnad Ni oss beredt. Farwäl, farwål! Farwäl J stojande glada hopar Af muntra sällar och wilda glopar! Ju fån J supa i hemmet blott. Ej marknadsruset mer blir Er lott. Farwäl, farwäll Farwäl! Fast afsked mi från Er taga, Wi ide öfwer wårt öde Haga, Ty ondt Ni gjorde oss mer, än godt Oh sjelf beredde det slut Ni fått. Farwäl, farwäll Farwäll Jag mins, hur jag glädtigt stämdes, När ordet marknad blott för mig nämndes. Det war i barndomens glada dar, När språket sällan det ordet har. Favwäl, farwåll U Mitt fun förändrats sedan, Så nog jag aktade på oredan,