Trenne Tärnor. Originalnovell af Betty. Forts. fr. n:o 75. Rosa skulle resa i sällskap med friherrinnan och Victor till Stockholm, hwereft hennes faster hade föranstaltat refe: sällskap för henne. VI. Anklaga Nornan, hwars wreda lotter Ej menskor rubba, de falla från Åskdiger Himmel på jordens fon. Tequer. Tre år hafwa förflutit, under hwilken tidrymd flera förändringar egt rum bland wåra gamla bekanta. Patron Dalcn fin nes ej mer bland de lefwandes antal. Ett häftigt slaganfall hade bortryckt Ho nom ur en werld, hwarest han uträttat få — litet. Fru Dalin war nu enka. Hon satte näsau ej alldeles så högt som wanligt, ty mid bouppteckninaen efter mannen hade befunnits, att debet och kredit aid nätt oc) jemt ihop. Försent insåg fru Dalin, att hon begick en stor dumhet, då hon aflägsnade Emil fom förwaltare, och i hans ställe tog en, som wisferligen war hal och krypande artig, men som ej war få noga, om en och ans