Norrländska Korrespondenten – 21 september 1866, sida 3

Med en styrka, fom Thekla ej för: wäntat hos Rosa, bekämpade hon fin barnsliga böjelse för Axel. Hon kunde nu till och med skratta helt okonstladt, då han för familien omtalade, att han som pojte gjort Roja sin cour, vå hon war en liten pensionsflicka. Lyckliagt för Roja, hare ett bref från en faster, boende i Finland, nyligen ans ländt, hwari hon anhöll, att en af brorsdöttrarne måtte komma till henne, som ersättning för hennes enda dotter, hwilken aflidit wid 19 års ålder. Att neka henne denna bön hare warit grymt, och då fråga blef, hwem utaf flickorna som skulle fara, föreslog patronessan sjelf Rosa; ty, fare hon: att rycka Aurelia fran fin fästman, more ej bra, och Thetla behöfwer jaa hemma; dessutom, hwem fan weta, hwarest haren har fin gäng, tillade hon, med ett menande Ice: