Norrländska Korrespondenten – 21 september 1866, sida 3

ende. Unaa baron har lörjat göra få täta besök här — —. Huru aerna hade ej Thekla welat refa, nu, sen Emil lemnat Rydingsnäs, och hon dessutom snart anade en föreftående storm; men då hon såg Rosas lifliga glärje att få lemna skådeplatsen för fin hemliga fora, nedtyftade hon fin egen önskan och understödde Rosas. Alftonen före Rosas afresa sutto be tre systrarne tillsammans i den wälbefanta grottan i skegen, förtroligt fam språkande. Gud met fade Roja och hennes ögon fylldes af tårar, Gud wet när, eller om wi någonsin mera få fitta här till sammans. Klöfwerbladet blir nu fönderdeladt, för att aldrig mer förenas till sin förra friskhet. Om ett år, lemnar du Aurelia, fom Axels maka fädernes tjället. O, måtte ni bli lyctliga, fnyftade hon, och dolde anfigtet i Aurelias knä. Ja, goda Rosa, war wiss om mår lyda; ty det är säkert, att wi blifwa de sällaste matar på jorden, fade Aurelia, och kysste fin systers lockar. Långt fram på natten sutto de unga flicorna ännu qwar, då Thekla ändtli aen påminte om att bet war nödmwänför Rosa att söka någon hwila, eljest blefwe hon ruskig och illamående den följande dagen. (dets.)