Norrländska Korrespondenten – 14 september 1866, sida 2

Blott några få minuter fick den gamla damen wänta på fin fon, ÅNi har låtit falla mig min mor, fade Victor, och kysste wördnadsfullt fin moders hand. Friherrinnan syntes något brydd, hos stade och började slutligen: Räre Victor, vet tan förefalla dig något befynnerligt, att jag juft nu gör en fråga, hwars swar dock ganska myc: ket oroar mig. Säg, min son, har ditt bjerta ännu gjort sitt wal eller är det fritt? swara mig uppriktigt. Victor fästade fin klara blid på mos dren och swarade: Ännu är mitt hjerta fritt, men hwarför önskar min mor weta bet, just i detta ögonblick? om jag får fråga. Friherrinnan drog ett långt andetag och swarade ide utan en wiss grad af förlägenhet: Emedan — — emedan wåra ekonomiska affärer just ej stå på de bästa fötter. Du torde derföre, min fon, medan ännu mi funna uppehålla wårt hus med skenet af wärt förra ans seende, söka dig en brud, hwars hemgift fan någorlunda ersätta bördeng företrä den, i fall hon saknar dylika. Och jag betwiflar, att du i närwarande tider skal finna en flicka, som äger både börd ock rikedom förenade. Hwad tycker du om mamsellerna Dalen ? För att beswara er sista fråga förs får jag nämna, att jag finner mamsel