Norrländska Korrespondenten – 14 september 1866, sida 2

bal på Thorsdag, som friherrinnan von Kling skulle gifwa. De unga damerna, särdeles Aurelia, fingo nu ett fasliat hufwudbry för toi letten; ty balen skulle, hade man fast, ej allenast bewistas af hela ortens nota: biliteter, utan äfwen af flera resande från närmaste stad. Att på landet få der i haft få i ordning en elegant bal kostym är minsann ej få att narras med, menade Aurelia. IV. Ett förtroende. Balen. En kärleksförklaring. Nej min dyra mor, fritt och utan afseende på pttve företräden måste mitt hjertas wal en gång lifwa. Om jord och himmel störtat samman, de märkt det ej. Tegner Friherrinnan don Kling gjorde en rund genom de festligt smyckade rummen, för att tillse det allt war i ordning och dammadt och pyntadt, som det borde wara. DÅ hon åter inträdde i fin sängkammare, ringde hon, och till den inträdande livreklädde betjenten gaf hon befallning, att han skulle anmoda unga baren Victor att komma ner till fin mor, innan de män: tade gästerna anlände, emedan hon hade något af wigt att meddela honom. Den gamle trotjenaren aflägsnade fi; bugande.