börjar tala så nadert om lärlek, förtrap: sambet, frirsamhet och försonlighet fram för allt. Men nu blef vet en annan let. De begge fiendiliga batterierna vände genast gemensamt sin eld mot den stackars fredsmällerskan och seran de af fyrat all den amunitien, som stod deras bwassa tungor tillluts — få fönderfparfade te korgen hwari lycklingarne förwa: rades, hwarefter de småflinande hand i hand som söta systrar lunkare af ned åt Holländaregatan, jom det tycktes färteles belåtna med hwad de uträttat. Kycklingarne, som med retsamma kommo på fri fot, förswunno fom agnar för winden. —l—