Norrländska Korrespondenten – 11 september 1866, sida 2

och tryckte den bedröfwade flickan mot sitt redliga bröst. Gråt ej! blott du älskar mig, skall jag med tålamod möta alla de motgångar, som den fattiges fär: let få ofta är underkastad. Jag skall arbeta med fördubblad ifiwer, ty jaa har hopp om att erhålla förwaltare sysslan på en större bruksegendom i Wermland hos en aflägsen slägtinge. Denna syssla har flera gånger warit mia erbjuden, men för sällheten att wara i tin närhet, hulda Thekla. har jag gång efter annan afslagit min onkels anbud, ehuru lönewilforen warit nära dubbelt få stora fom här. Efter en stunds tystnad, fortfor Emil: Jag will ej af dina föräldrar ännu be: gära din hand, ty din mor ffulle då tro, att jag dermed hade någon afsigt på den hemgift, fom möjligen tillfaller dig. Nej ide förr än jag har ett eget hem, märdigt min älskare Thekla, will jag tala med dina föräldrar. Kanske skola många år dessförinnan föraå, och derför anser jag, då jag rätt tänker på saken, att det är bäst fom sker. Då wi blifwa få lång aflägsnade ifrån hwarandra, ha wi å ömse sider tilljälle att pröfwa halten af wår kärlek. Sälerligen skall du gode Thekla, få mer än ett lysande anbud Det blir då fråga, om du kommer at: bestå profwet. För min del, ffall ja: aldrig alömma dig, det känner jag; tt dertill älskar jag dig alltför högt. Ock