Norrländska Korrespondenten – 7 september 1866, sida 2

sofwa i fred, Greta, och sagt att jag ej war hemma. Men inte går dylikt an mot förnämt folk och dessutom har hon fin fon, unga baron, med fig, en ganska hygglig ungdom, samt en främling, en löjtnant RenEF. vJa få, gäspade patron misslynt. Jag önskar både friherrinnan och hens nes löjtnanter dit pepparn mäxer. DHalen, du är dig då alltid lif, fade frun, och flungade en wredgad blid på den yrwakne äkta mannen, samt lemnade rummet. Några minuter sednare inträdde patron i salongen. Då han sick se, att pendylen wisade på fem, fade han fmåmysande till fin hustru: Ou gjorde rätt Greta, fom wäckte mig. Jag tog mig en liten tupplur straxt efter twå, ffa ni weta, mitt herrskap; men somnade få tungt, att jag ej mak nade förr än Greta fom och wäckte mia få häftigt, att jag trodde elden war I58. SIG det war då patron fjelf, fom ror pade på hjelp, fan jag förstå, fade fris herrinnan med ett ironiskt leende. Alldeled, jaha, det war så, swarade patron med en nid. Du glömmer dig då alltid Dalen, hwiskade hans fru i förbigående. Huru många gånger har jag ide sagt dig att du skall falla mig Margret och ide Greta. Under aftonens lopp närmade löjtnant