Norrländska Korrespondenten – 7 september 1866, sida 2

Treune Täruor. Originalnovell af Bet ty. Forts. fr. n:o 70. Denna beswarade med ett återhållet leende fru Daldnd fråga; ty det förekom henne, fom det warit fråga mer om en skolpojke, än om herrn i huset. rRors i herrans namn, ropade fru Dalen sättande ifrån fig den till hälf: ten urdruckna kaffekoppen och skyndade ut, direkte i kabinettet. Här fann hon fin man härtt infomnad, med en sidenlapp i ena handen. BHaltn, Daln; hwad i Herrans namn tänker du på, som ligger och sojwer på det här sättet, då huset .... mår elden lös! brinner huset, Gud i himlen, hjelp! bjelp! ropade den för: skräckte och yrwakne äkta mannen. YTyst då, Daln, för Guds skull, tyst, sade hans fru och kramade den förbluffade i armen, bhär är huset fullt af främmande. Hör du, morna dig nu min gubbe, fe der har du en hårbårfte; få, ja, tag sedan på dig bonjouren der i stället för nattrock. Se få, ja fom nu min gubbe och war artig mot frihberrinnan von Kling. Jag wet du har swårt för att tåla henne. Ja få, äv det den högfärdiga damen, då hade du så gerna kunnat låta mig