Norrländska Korrespondenten – 4 september 1866, sida 3

Här fanns ej lif; — så tyst war allt, Blott nordan röt i rymden kallt, Ett bud från höga Norden. Men ner i daln wid fjellets fot, J skogens siydd för stormens Hot Jag säg en liten hydda; De er forssade en ström förbi, Der war den frusna wågen fri Och siränder blomsterprydda. Jag trädde under stugans tak; Det war så lågt — knappt stod man rak, Wen tresnad log derinne, cch gästfrihet wid härden fatt, Öch wänfast hand mig räcktes gladt, Fustatarfligt war derinne. vag satte mig mid härden, hwar Den lätta lågan muntert sar suun träd till träd och sprider —mekring fig trejnad med fin glöd; — dog talte snart om fjellbons nöd, Sur ma t som han lider. Bitt fjell, jag fade, yfattigt är, Och frufjen torswa slörd ej bär; — Hur föder du de dina? Jag ser ej åker, ser ej äng ch ingen brokig blomssersäng, — Blott kalla stormar hHwinas on swarade: jäg ide si; — Där ej fattigt f1jellet grå, Ty malm deri det finnes; Öch or det ide silswer, gull, i jern dock torftig bergning fu sull p ur def flöte winncås. —ch denna is och denna snö, Å om iwirgar wartligheten dö Bland en olnen högt deroppe, Å en föder källans muntra wåg, ill dalen fäller den sitt tåg. Öch hör dej filswerdroppe. Wid siranden lockar blommor orp, Här frå de herrligt knopp mid knopp J fröna blomfterjängar, Ålt mer de srodas, — gräset gror; — ngt slönare äu du det tror Nii ega gröna ängar. Win åker, det är böljan blå, Och plogen är min båt derpå, Och ftörden bor i wågen; Sa länge fist än finns deri, Uv jag för hungersnöden ri Ocy glädtig ud hågen. Jrg kan ej få i jordens barm, Ty d den ör frusen, aldrig warm, — Dass förd jag ger på baten; men Gud gaf mig min bölja blå ch fisk deri, och sjelf derpå Til skörd jag lade nåteu. —ch lppna tyst till hiren; hör! 2 gälla toner winden för lar stogen till wärt öra. Ar det ej stönt? det tyd er på, Ait, äro siellen ämen grå, De dock ej Nordbon slöra, Da han blott eger mod i barm TM glådeig häg och kraftig arm, vÄUtrotsa hwarje fara; Der du hör uren är min hjord; Ar jag väl fattig? på mår jord Ymar fan det bätire wara? (Ci drufwan glöder i min dal, Ty nordan är deriill för swal, Öch sjellen alltjör Höga; 2 ep mer doc glöder sjellens suö mo aftionjoln och find på mö, Och hennes sköna öga. Ja! jag d dig älstar fosterjord, Du ik lloms:sängda höga Nord, Du är, du blir mitt Eden! Må andra prisa Söderns eld Dess höga himmel, westan mild, Du är dod mig ett Edeul Då fog det häfligt i min harm, et mörte jetiefraft i arm; ad sjellen blisfwo föra: — — ad dig älslar foserjord, Darsjellomstängda, höga Mord, Din wålgång och din urall ( ö Al. ) —er——db—. Etodlolms börspriser d. 31 Auguiti. ÅFwete 2: 65—3: 80 öre. Åag 2: 30 —2: 38 öre. Kon, 2 rör 34 öre pr kubiksot. A HM SE 1 2eH — .