Norrländska Korrespondenten – 4 september 1866, sida 2

wackra, swarade betjenten med ett qwäfdt leende. Aurelia kastade ännn en blick i fper geln och fattande Rosas arm skyndade hen in i salongen. Det war swårt att bestämma, hwilken af ve bäda systrarne, fom mar wackrast, den mörklockiga Aurelia med fina sköna bruna ögon, blixtrande af snille, eller ten ljufwa etheriska Rosa med fina stora blå madonnaögon och de fina skönag an: letsdragen, öfwer hwilka ännu barntor mens gloria låg qwar. Aurelia helsade med en lätthet, som kunnat anstå den mest öfwade werlv8dam, friherrinnan von Kling och hen nes fröfensvöttrar. Sedan wände hon sig mot herrarne hwilka friherrinnan presenterade. Min fon, löjtnanten, baron Victor von Kling och löjtnant Ren FF samt mamsellerna Aurelia och Nosa Daltn. Aurelia fästade en mönstrande blick på baronen, om hwilken hon hört så många loftal af bang mor oc fy: strar, samt wände fig sedan mot den an: dre främlingen löjtnant IRen FF Ett lätt färgspel skiftade på Aurelias ut: trycksfulla anlete wid den blick, fom mötte henne från den sednares mörka ögon, men hon beherrskade sig snart och wändande sig till friherrinnan, sade hon: förlåt min nådiga friherrinna, att in: gen war tillstädes att ta emot er. Wi