Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1866, sida 2

— På Göteborgs bangård. Frun: Se Tobias, hvilken ryslig mängd horn der sticker upp ur godsvagnarne; hvad är det? Herrn: Sannolikt äkta män, som skola hemta sina fruar från badorterna. — En gammal halt qvinna. som låg på sitt yttersta, blef af en grannqvinna ombedd att till andra verlden medföra en helsning till hennes aflidne son. Den döende fann sig mycket besvärad af kommissionen, och svarade: Hur kan du begära att jag som är halt skall linka hela himmelriket kring för att söka din son, och så kanske till på köpet skulle få den förargelsen att han inte finns der. — Stolthet. En tjensteslicka mötte en barndomsvän. Nej si Stina! Det var länge i verlden sedan vi råkades! Hur mår du, Stina? — Stolt och styf i nacken svarade den fordna vännen: Jag är icke någon Stina, utan madam Filen; min man är trumpetare. — Såå! Ej under då, att du är uppblåst. — En berusad herre leddes af sin betjent en mörk natt hem På trottoiren stötte de emot något och herrn ville veta hvad det var. Det är, svarade betjenten, en full karl som ligger tvärtöfver trottoireni. Na så ställ mig mot väggen, lullade herrn, och hjelp upp det svinet.