Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1866, sida 2

lare uppbar taket på det skjul, som var uppfördt till skydd för varorna. Stenläggningen vid foten af träpelaren var något bristfällig och losnad; här hade Horn sett kontoristen Schvarz några gånger böja sig ned och framtaga under en af stenarne ett litet föremål. I största hast böjde han sig ned, stack handen under en af stenarne och framtog ett litet papper, hvarpå voro skrifna följande ord: el afton klockan nio i löfsalen i vår trädgård. Sedan han läst detta, lade han papperet åter under stenen. Alltsammans var en half minuts verk. — Det är dock något! sade Horn för sig sjelf. Det är i alla fall bra att alltid hafva ögonen öppna. Selma kom ifrån gården, och Schvarz skall i rappet gå dit. Det skall väl snart visa sig, om min kalkyl är rigtig .... Och den var rigtig. Knappt hade Horn åter inkommit i kassakontoret, förrän kontorsklockan slog tre. Han höll nu ögat noga på glasdörren till kontoret .... fem minuter derefter hade Schvarz lemnat sin plats vid pulpeten.