Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1866, sida 2

vi skola nog, med Guds hjelp reda oss i striden mot densamma. Den unge köpmannens bekymmersamma ställning skulle snart blifva det i ännu högre grad. Ett handelshus i B. gjorde fallissement, och firman tillfogades derigenom en betydlig förlust. Horn kunde knappast trösta sin unge principal, då Hjobsposten inlopp. De kontanta tillgångarne voro helt och hållet medtagna, och resten af förmögenheten bestod i varulager och fastighet. Man hade största svårighet att kunna inlösa de förfallna vexlarne. Carl tänkte på inskränkning i personalen. Förste kontoristen, Hugo Schvarz, som hade en ansenlig lön, var nu, enligt Carls mening, öfverflödig. Han ville entlediga honom. — För Guds skull, gör icke det sade Horn. — Jag sjelf skall öfvertaga Schvarzs göromål. — Här bör ingen förändring ske; ingen får ana, huru affärerna stå, och Schvarz måste under alla omständigheter behållas qvar. — Men hvarföre då? bäste Horn.