talade hr Halling att deltaga i ett sådant företag. Man byggde den stora fabriken, som ännu finnes straxt utanför södra stadsporten, och som lemnar rik vinst. At Rudolphis broder, som sades hafva inlärt och vara hemmastadd uti sockerfabrikationen, uppdrog man ledningen af fabriken. Jag känner icke de närmare aftalen och öfverenskommelserna; jag vet blott att er fader var delegare i företaget för den summa, jag nämnt, eller hundratjugo tusen thaler. Sedan fabriksrörelsen drifvits på andra året, förklarade Rudolphi att konkurs icke kunde undvikas. Detta var ett dunderslag för hr IIalling, som på företaget hade vågat sin hustrus förmögenhet. Den yngre Rudolphi, den originelle fabrikanten, hade ingenting att förlora; och den äldre, bankiren, drog sig tillbaka med en obetydlig förlust. Halling vände sig till bankirens svärfader, en stenrik kapitalist, som hade sin förmögenhet insatt i sin mågs bankirrörelse. Denne utfärdade till hr Halling en anvisning, enligt hvilken han, Halling, egde att af Rudolphi, efter hans svärfaders död, lyfta etthundratjugo tu