Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1866, sida 2

förtroende. Nu är han död . . . . och jag kan icke mera fordra räkenskap af honom. ans svärfaders assignation är försvunnen, och jag måste tigar. — Jag har redan läst denna anteckning, sade Carl. Det var väl endast fråga om en mindre summa? — Nej, nej! utropade IIOrn. Nu blifver mig mycket klart och tydligt. Ni tror, att det endast var fråga om en liten difference emellan de båda vännerna? Det var dock fråga om icke mindre än hundratjugo tusen thaler, hvilka, som jag ser, då drogos ur er faders rörelse. Derifrån kommer den nuvarande mindre goda ställningen. Och denna förlust har er fader tigande burit; han har till och med kunnat fördölja den! Jag beundrar en man med så mycken kraft. Rudolphi var bankir; han kastade sig in ide djerfvaste spekulationer och hade lycka. Man ansåg honom för den slugaste och klokaste spekulanten i staden och provinsen. Såsom er faders ungdomsvän. umgicks han dagligen häri huset. Vid denna tid grasserade raseriet att anlägga sockerfabriker. Rudolphi öfver