Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1866, sida 2

— .z——äAä—ä——— — Jag qpvarblifver här i huset till dess att denna affär är ordnad på det klara. Carl bugade sig och gick. En timme sednare befunno sig han och kassören ensamma i hans kabinett. Ilan berättade noggrannt det samtal, som han haft med Selma. — Ni har handlat rätt, sade gubben. — Ilvad tror ni om min faster? — Jag håller mig dervid, att hon har ett bedrägeri i sinnet. — Men den hemliga hufvudboken? — År förfalskad! utropade bestämdt kassören. IIorn, huru skall jag kunna besisa det? — Ni behöfver icke bevisa något; det är käranden, som skall bevisa sina ansprak. — Och om man fordrar, att jag skall gå ed på att saken är mig helt och hållet främmande .... Gud i himlen, jag känner ju till den hemliga hufvudboken! (Forts.)