Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1866, sida 2

— Jag skall öfverlägga med mig sjelf. — Godt, tant! — Men tro dock icke att jag viker en singersbredd tillbaka. — Som du behagar. — Nitt beslut står fast; jag fordrar säkerhet. Huru jag bekommit penninne, deröfver behöfver jag icke afpifva någon räkenskap. — Domaren får bestämma. — Vill du verkligen hänvisa mig till domstolen? — Jag vet ingen annan utväg, om du icke kan uppvisa några dokumenter. — Carl, jag beklagar, attjag måste säga det: din fader var alldeles för rättrådig, att ignorera en skuld; du har förstört bevisen! Jag skall framlägga böckerna för tant, svarade kallt den unge mannen. — Alla, alla? frågade Selma, hvars ögon fammade. — Aila affärsböcker. — Godt, min advokat skall få granska dem. — Tant har nu intagit sin ställning emot mig .... jag skall också intaga min.