Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1866, sida 3

Otto von Bismarck. Ur en i Journal deg Debats införd skildring of denne owanlige man, fom nyss för de tjenster han gjort den preuds siska regeringen, blifwit upphöjd till her tig af Lauenburg, meddela wi följande: Jag hade tillfälle att för omkring 2 år sedan fe hr von Bismarck. Han är omkring 50 år gammal, till hälften ftus derad och till Hälften soldat, han har ett djerft utseende och ett bredt ärr i ans sigtet; han Har alltid luftiga infall, Hang fläder äro ide efter det senaste modet och han tyckes wara ganska ironisk mot hela werlden, till och med mot dem, hwils kas ställning gör det till en pligt att hålla honom i respekt. Då man fer honom, tror man honom wara enwis och wåldsam; då man hör honom tala, tager man honom för en politiff äfmens tyrare, fom mill förbluffa en. Han fade åt alla fom mille höra på honom: 7VWi önska krig od) wi skola börja det; wi bhafs ma penningar, Osterrike har inga: man ffrattar åt wår arme, ni skall få fe hwad den kommer att uträtta på flagfälten; wi hafwa ett folk, habsburgarne hafwa flera; wi kalla oss Preussen, de hafwa en mänad barbariska namn, fom ide hafwa något att göra med ben tyffa Acos grafien; wi skola seara eller också skall jag förlora min mössa. Grinarne — till hwilka äfwen jag hörde — gjorde sig lustiga öfwer detta skryt, som de icke togo för allwar; utgången har wisat att de hade orätt. När man talade med honom om hans beteende mot de preussiska kamrarne och man sade honom att det lätt kunde leda till en revolution, höjde han på axlarne och utbrast i ett hiertligt skratt. Han har åtminstone förtjensten att spela öppet spel.