att genom fri omröstning bestämma, om den will tillföra Danmarkeller Preussen. Tyskland. sterrikarne ertänna sjelfwa att deras i striden wid Blumenan deltagande trupper genom preussiska generalen Boses marsch blifwit kringrända, så att blott wapenhwilan räddade dem. Detta refuls tat bör uteslutande tillskrifwas Franseckys fältherreskicklighet oc ingalunda tändnålsgewäret. De berättelser, som inför krigsrätten afgifwits af Clam-Gallas, Henilstein och Krismanic, med hwilka twå sednare nus dersökningen ännn fortsättes, anses wara för Benedet högst komprometterande. Han skall derföre wara anbefalld att inställa sig till undersöfning. Uti hela Tyskland förmärkes en frlittring emellan helstatsmännen oc anhängarne af den gamla söndringen. De förra fordra att Preussen ej skall nöja fig med Mainlinien, utan göra fig till herre öfwer hela Tyskland. De sednare uppträda isynnerhet werlsamt uti Hannover, der de genom deputationer söka förmå konungen att afsäga fig kronan, för att funna rädda den åt tronprinsen. Anledningen är ej få mycket fruktan för prenssiskt öfver wälde, fom för prenssisk militärdespotism. Oct tal hwarmed tung Wilhelm öppnade kamrarne innehöll ingenting af por litisk wigt utom en uttalad förhoppning, att de slulle förlåta honom hans grund lagsbrott samt bewilja honom de för win: nande af Preussens storhet nödwändiga medlen. Det more oc endast för mine; nandet af detta mål fom de begärts. Hwilka förstoringar staten funde wänta genom fre den, nämnde han ej. Hämndlystna Böhmare hafwa mid The resienstadt lagt försåt för ett jernbanståg och störtat det ned i asgrunden. Förfå tet gällde egentligen kungen, fom dot re dan passerat. Jtalien. Konung Frans, som med stora kalaser firat slaget wid Custozza, har nu för 7,000,000 försålt fina gods i Rom till lejsar Napoleon och bereder fig att lemna staden, der äfwen inom päfliga styrelsen den största bestörtning herrskar. Preliminärerna inuchålla: 1) Trupper na behålla fina ställningar. 2) Österrile afstär Venetien. 3) Folkomröstning bes stämmer dettas öde. 4) Frågan om Syd tyrolen och Jstrien uppffjutes till sjelfwa fredsunderhandlingen. Som man dock ej blifwit ense wid de i Cormons förda uns derhandlingarne, wäntade man att lriget möjligen i dag kunde återutbryta. Persano har inför krigsrätten förtlarat, att han i början ej wille lfeberera sjöbatalj, emedan han kände flottans odualighet; han hade welat taga afsted, men blifwit wägrad och måst lyda.