BED edt oyufltord, 1 hywilka förhållandena förutsätta def hemlighållande af dig. — Allt vet din män yttrar till dig såsom sin wän är dig allena anförtrodt, och mycket af det, fom en man sorgens stund, uti ögonblicklig uppbrusning eller under någon känsleutgjutelse meddelar dig, borde du anse såsom heligt. Under behefwet af warmt deltagande har han talat til dig, litsom till fin egen själ. Att upprepa hwad du under ett förs troligt samtal hört är stundom ett forgs ligt förräderi; och om ej förrädiskt, få är det ofta dåraktigt. Ty wanligen oms talar du blott en del af hwad fom tills dragit fig; men äfwen om du är i ftånd att troget berätta denna del få kan dens samma dock lika lätt misstydas, fom ett fremmande ord med olika betydelse utom sitt sammanhang. Få samtal förekomma, hwilka ej före utsätta en wiss grad af ömsesidigt förtroende, så ringa denna än må wara. Men jemte det, som talades i förtroende, finnes det wanligen någonting särskildt, sastän ide förtroligt, fom gäller uteflus tande den närwarande åhörarekretsen, om det också ej blifwit såsom en hems linhet anförtrett. Det är bestämdt för denna krets eller för folk af samma flag, och man wäntar af dem, att de skola viftigt uppfatta det. Om någon ej drar i betänkande att för en hwar fom han träffar, omtala allt hwad han hört, få rekommenderar han fig sjelf derigenom ganska illa; ty detta ser ut, som om han ei betwiflade, att ju det som i hans närwaro sades, skulle funna yttras med fam ma ord, på hwarje tid. högt vå torget, att han, med ett ord, är en fullkomligt wanlig menniska. Och det betwiflas hö geligen, huruwida någon gerna betrattar, sig såsom sådan. Å andra sidan finnes det folk, som ständigt ådagalägaa en betyvelfelög tillbakadragenhet. Ett tylikt beteende framkallar hemligheter utan grund, och det minsta man derom fan fäga, är, att det är onyttigt. Stundom upplommer dens na tillbakadragenhet genom en medfödd skygghet etter rärsla hos karakteren, ftuns dom genom ett af naturen misstänksamt sinnelag, stundom ockjå såsom en följd teraf, att man upprepade gånger warit föremål för bedrägeri efter blifvit tillbakasatt. Men orsaken må nu wara hwilken som helst, så är den ett fel. Litsom många personers styrka ligger i slugheten, på samma sätt utgöres måns gens klohet af denna tillbakadragenhet. Den man, som ej wet när, eller huru mycket eller till hwem han skall hysa förtroende, gör bäst uti att iakttaga en py tagoreisk tystnad. Denna wäg är den bästa han kan wälja. Jag skulle ej vå da honom att i någon händelse öfwerge densamma; likwäl skulle jaa derjemte be honom att icke anse sin tystnad för wishet. Den lyckliga förening af öppenhet och tillbakadragenhet, fom man bör efterfträfwa, låter ej förwärfwa sig genom studium af sanningeus eller försigtighetens lagar. Den framgår hufwudsakligen ur en af sigternas uppriktighet, fom förädlas ges nom att man djupt oc med grannlas genhet fäster afseende å andras känslor. Wi komma sålunda att inhemta, hwad mi utaf wåra egna angelägenheter få anförtro andra; likaså hwad mi utaf ans dras angelägenheter funna omtala och hwad wi böra hålla hemliat. Stenen, på hwilken man fer ingenting, och poles rad metall, fom reflekterar allt, äro båda lika hårda och känslolösa. Då någon sak blir känd, få bryta mi likaledes förtroendet, i fall wi låta merlten meta, att saken derförinnan warit of; såsom en hemlighet anförtrodd; få dant är då det enda sätt hwarpå wi funna bryta förtroendet. . Å fråga om tet slags folk, till hwilfet man bör hafwa förtroeude, kommer man wanligen att finna, det allwarfams ma, stolta personer äro ganska pålitliga förtrogna, och att sådana personer hwils kas yrke efter sysselsättning fordrar att saker hållas hemliga, lätt wänja sig wid tystlåtenhet äfwen i annat hänseende. Å ondvye fran Sv het osåkert. huru