Mit är förloradt utom mitt lif! Gifs we Gud att jag förlorat äfven det! ut: repade Benedek, sedan slaget wid Sadowa war afgjiordt till österrilarnes nad: del. Och han kunde sannerligen hafwa skäl till denna fin önskan, ty sällan har wäl en man få plötsligt fallit ned från den höga ståndpunkt han i få måns ga År innehaft fom fältherre. Eller har werleshistorien på fina blad inristat swårare nederlag än tem, hwilka den öfterriliffa armern under Benedcek måst widlännas? Fällmarskalten B, fom, åtminstone inom Österrike gällt fom fin tids bästa general, han manuen, fom skulle göra, har under nu pågående krig icke wisat sia tillräckligt ffitlig att flå orenssarne. Att stickliga neneraler blifwit slagna till följe af omfrändigbhes ter, fom det ej stått i deras malt att motwerka, hafwa wi fett förut, hwarpå fom exempel fan anföras, att Ecdhulen: burg, fom till följe af fin armes bri: stande öfning, af Rehnslöld med lätthet besegrades wid Franenstadt, sedan öfwer turkarne wann seger på seger, och Var moriciora fom oattadt fin erlända fält: herreskicklighet äfwenledes med lätt mö da af Cialdini besegrades mir Castel Fi dardo, Napoleon och Fredrik Il att för: tig:. Benedeks största, lanske enra fel, sem dock war stort nog, war att han så förlagt trupperna, att han ej wid prenssarnes anmarsch i Böhmen nog hastiat tunde sammandraga dem. Samma fel gjorde fig dock äfwen Wellinaton skyldig till 1815. Han godtajorde det dock snabbt och B. skulle sannolikt äfwen hafwa gjort det, om ej tändnålsgewäret warit ho: nom i wägen. Uppgiften, att han efter sitt nederlag förlorade befälet är osann. Att han med den ftörfta ffidliahet ledt reträtten, erkänna till och med hans fiender. För honom talar isynnerhet, att han äfwen efter sitt nederlag är lika af audad af fin avme, fom före detsamma. Och troligen lycdas det fältmarskalken att rättfärdiga fina tillaöranden inför den krigsrätt, fom kommer att hållas öfwer honom; tilläfwentyrs lägger en blifwande undersökning i dagen, att största om ej heta skulden för de onpphörliga mifererna måste drabba österrikiska reneringen, fom, hwillet förhållande är faktiskt bewisadt, innu wid krigets utbrott widtagit få usla anordningar både hwad krigsmaterielen och planen för fälttåget beträffar, att dess stridsmän med arämelfe aenaft ins sågo, att de woro dömda gå en filer, föga ärofull död till mötes i kampen mot de bättre bewäpnade, bättre anförda preussarne, fom dessutom, hwilket wil också war hufwudsaken, opererade med edning af en på förband mästerligt ut änkt plan. En oförflarlig och oförlåt: lig försummelse af österrilista styrelsen ir oc, att dem, fom från sista danfttyska kriget hade fia bekant ve preussiska tändnålsgewärens fruktanswärda werkningar, ide i tid gjorde fig den nya för: bättrinaen af skjutwapnen till godo, och anskaffade ett tillräckligt antal deraf. Den hade, med fullaörandet af denna pligt, ide fom uu träffats af ven fruf: answärta beskyllningen att den är hufvudorfafen till att många tusende trogna och uppoffrande undersåter blifvit nedskjutna så godt som wärnlösa. S emligh et. . s( 222