tillfråga henne. Ignorera ni tillsvidare helt och hållet den hemliga hufvudboDet är mitt råd. den unge mannen följde detken. Och ta råd. Farsoten, som i början härjat så valdsamt, aftog snart i häftighet. Lugnet började åter småningon återvända i sinnena, och den, som icke hade att begråta kära anförvandters eller vänners död, kunde ånyo öfverlemna sig at lifvets njutningar. Om dagarne arbetade Carl med den honom egna flit och samvetsgrannhet; om aftnarne var han hos sin fästmö, som sökte att bereda honom ett lif utan törnen. Ilade han icke regelmessigt tillbringat aftnarne hos sin älskade, så skulle han hafva bemärkt, att Selma icke sällan omkring klockan nio lemnade huset och återkom först omkring klockan tio. Carl, som kom hem omkring klockan elfva, fann alltid tanten i neglige om han uppsökte henne, och hon förrådde icke med ett ord eller med den ringaste antydning, att hon företagit någon promenad. En middag sade han till henne vid bordet: — I dag hafva från handelsrätten blifvit mig tillställda dokumenter, på grund af hvilka jag är innehafvare af firman och följaktligen handelshusets chef. Alla nödiga formaliteter äro således iakttagna och uppfyllda. — Ack, utropade Selma, leende, jag gratulerar, hr Carl Halling! Nu skall väl också firmans namn och skylten öfver kontoret erhålla en annan gestalt? — Jag kommer att helt enkelt och simpelt teckna: QTredrik Hallings efterträdarev. Min faders namn skall icke så snart försvinna, det är mig alldeles för heligt. — Rätt så, Carl! Min broders namn har en allt för god klang, för att läta det utan alla vidare omständigheter utslockna. Tillåt mig nu en fråga i förtroende: huru står det till med din fästmö ? Den unge mannen rodnade visserlimen svarade dock med fast och stämma: — Med min Augusta står det rätt bra till. — Ack, hvad det gläder mig! Och saker af sådan art, som äro så vigtiga för vår familj, får man först höra omtalas af främmande personer .... — Jag begriper icke hvem mitt förhållande till Augusta kan intressera .. .. — Mig, din faster, naturligtvis. — Det är naturligt, men främmande personer . ... gen, såäker — Carl, är det verkligen din afsigt att gifta dig? — Så snart sorgtiden är förbi, förer jag hem Augusta som min maka; jag har under nuvarande sorgliga förhållanden icke velat vidröra mitt hjertas angelägenheterj .... Min faster skulle likväl nu hafva fatt erfara allt. Selma vek helt betänksamt tillsammans sin serviette. — Carl, sade hon, du vet att jag menar väl med dig, och att jag alltid varit betänkt på ditt väl. Din fader försmadde icke att vigtiga fall rådgöra med mig .... följ du hans exempel. — Gerna, rätt gerna. — Har din fästmö någon förmögenhet? — Nce). — Du är köpman och behöfver rörelsekapital . . . åh, jag vet redan hvad du vill svara mig . . . . men lät oss lemna det sentimentala i saken åsido, och endast taga i betraktande det allvarliga, det materiella. Det är fråga om hela den framtid .... — Om mitt lifs lycka; utropade den unge mannen ifrigt. Augusta är ung, skön och har fin bildning, hon medförer åt mig allt, hvad som är nödigt för ett lyckligt äktenskap. Blott penningar! tanten, suckande. — Jag behöfver inga penningar. — Vore du en tjensteman med fast och bestämd årlig lön, så skulle jag gå in på din åsigt . . . likaledes om du vore en kapitalist och hade väl plaicke menade cerat dina kapitaler . ... men som förhållandena nu äro beskaffade, så mäste jag bedja dig betänka, att penningen spelar här en ganska vigtig roll. Du är köpman och bör icke föraktligt blicka ned på den så kallade mammon, som är ditt redskap. — Detta allt, min bästa faster, har betänkt, och jag går sannerligen Jag icke till väga som en obetänksam pojke. enligt bokslutet, lemna affärerna mig en inkomst, som sätter mig i tilifälle att hålla ett anstäudigt hus; mera fordrar icke jag, och Augusta, som är van vid ett enkelt lefnadssätt, är nöjd dermed. Dessutom är jag ung, frisk och stark och skall bemöda mig att på ett förståndigt sätt utvidga min affärsrörelse. Faster ser alltså att jag icke behöfver penningar med min hustru. (Forts.)