aldrig har jag funnit henne så fast och bestämd, som då. Något särdeles vigtigt måste hafva förefallit Hon hade talat om en familjeangelägenhet, men jag kunde icke förmå mig att söka taga reda derpå, då jag märkte att hon ogerna vidrörde denna punkt. Då hon sade mig: DDu skall snart få veta allt, frågade jag icke mer. Jag märkte att det pinade henne att icke kunna meddela mig familjehemligheten. Vi reste. Tyst satt Cecilia bredvid mig och jag såg klart, att mycket bekymmersamma omständigheter sysselsatte hennes sinne. Till och med på sista stationen bad hon mig stanna qvar. — Mäste du verkligen begifva dig till staden? — Jag mäste det, Wilhelm. — Nåväl, då lemnar jag dig ocksa icke. I morgon resa vi vidare. — Den lifliga rörelsen på bangärden skingrade mina bekymmer. Ett stort antal resande stannade qvar. Skymningen hade redan inbrutit, då droskan höll framför vårt hus. Andreas, vär gamle betjent, som från svärfars tjenst öfverflyttats till oss,