Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1866, sida 2

gånger enskilda samtal med Rudolphi, hennes aflidne fars broder. Jag ville icke fråga henne om föremålet för dessa samtal, då jag lätt kunde gissa det hon lemnade honom då och då små penningesummor, oaktadt han aldrig stod på god fot med sin aflidne broder. Vi reste, som ni vet, i sommar till Alexisbadet, som ligger ensligt och undangömdt i Harzbergen. Vi ville neml. icke uppsöka stora veriden, utan en skön natur, för att njuta af sommarens behag. Tidningarne började emellertid omtala den farsot, som i vär hembygd anställde så förfärliga härjningar; men vi beslöto att läta den fruktansvärda tiden gå förbi, helst som inga affärer tvungo oss att begifva oss hem. En dag äterkom jag fran en temligen lång promenad, i hvilken min hustru icke deltagit, och jag träffade henne i en högst sällsam sinnesstämning. — År du sjuk? frågade jag helt bekymrad. — Nej, nej, var svaret. — Det tyckes mig att du har gråtit. — Var icke orolig, Wilhelm, jag