Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1866, sida 2

till Rudolphi, så heter onkeln, och vi hafva till. och med varit fiendtligt sinnade mot hvarandra. — Och detta visste ni? -— Ja. — Då har pi så mycket mera skäl att vara beredd på alla händelser. — Ack, att jag nu maste tala om sadana saker! — Det är gudnås mycket nödvändigt. Men, herr doktor, det för kommer mig som ett vanhelgande af min kärlek .... Fortfar, fortfar. vilhelm suckade, sedan fortsatte han. Jag tog afsked från armen för att helt och hållet tillhöra min hustru, enligt hennes önskan. Min lycka var outsäglig, icke för den stora rikedomens skull, som så plötsligen kom mig till godo; nej, Cecilia skapade at mig ett! paradis på jorden, och jag maste wed hvarje dag allt mer och mer värdera och älska henne. Den, som blifvit så gynnad af lyckan, som jag, kan icke nog tacka himlen. Så förslöto tre år. Under denna tid hade Cecilia nagra ——