Sadovallaget. De preussiska Elbearmeerna, heter det i en tidning rörande den stora bataljen, öppnade fl. 6 på morgonen under prins Friedrich Karl och general Herwarth ans fallet på Benedeks hufwudstyrta (omkr. 180,000 man), hwilken intagit en fast stälning mellan den lilla staten Horzitz och byn Sadova. Ända till kl. 10 på dagen woro preussarnes anfall fruktlösa, och de började redan trängas något till: baka, då det lyckades dem att koncentrera hufwudstyrkan mot österikarnes wenstra flygel, fom stod wid Neckanitz (wid Vis stritzfleten) och, sawidt man kunde je, utgjordes af Gablentz får och sachsarne. Här war det sem preussarne efter en mör dande strid började få öfwerhand omkring tl. 2, eller åtminstone att hejva och afflå fienrens angrepp, ehuru deras ställning war farlig nog, om österrikarne hastigt kunde samla hela fin styrka mot dem, Samtidigt hade det emellertid lyckats preussiska Oderarmån under kronprinsen att i forcerad marsch oc) efter öfiwerwins nande af mångfaldiga swårigheter närma fia walplatsen och ingripa i striden genom att hota Benedeks högra fira och center. Ssterritarnes wenstra flyget satnade få leres nödigt understöd och befann sig tl. 4 i full upplösning. Ånnu 2 timmar sednare höllo centern och högra flygeln stånd, ehuru mot en wida öfwerlägsen styrka. Kl. 7 war slagets utgång afgjord, och österrikarne drogo sig tillbaka utefter hela linien, största delen i god ordning, men enstaka aftelningar i fullständig upplöening och mild flykt. I ett tele: aram från Berlin meddelad att vet för: följande kavalleriet fann wägarne alldes les öfwersädda med bortkastade wapen, bhjelmar, tornistrar oc) iärigsmateriel aj alla flag. Preussarne, beräknade till 200,000man,woro indelade utt twå armeer af 3 tårer hwardera utom Bittenfelds får, fom än tilhör ven ena och än den antra armeen, men hittills mest warit förenad med Fredrik Karls. Således mottoro högst 120,000 preussare i 8 timmar med framgang 180,000 öfterrifare. Att ve ej ensamma kunde med storm intaga fiendens ställning, war en följe af terrängens beskaffenhet. Benedel hate nemligen uppställt sin arme på branta skogbewäxta kullar, som blott på en sida kunde angripas. J skogen woro endast uthuggningar för artilleriet, men för öfrigt stod den orörd till skydd åt styttarne. Benedek hade emedlertid fate tat en sådan respekt för tändnåldgemwiär ren, att han ej wågade låta foltet rycka ut på öppna fältet, der vet utan något skydd warit blottställtt för fiendens eld. Sålunta inskränkte fig Bencdet till att ufslå Preussarnes anfall, och striden för