Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1866, sida 3

den under den adress, som ni finner i boken. Tilläfventyrs har jag nu meddelat er min sista vilja . .., Tag den min goda fru .... i Guds namn besvär jag er att göra mig denna vigtiga tjenst. Får jag lefva, skall jag vara tacksam. Främlingen gick, vacklande, framåt staden. Fru Bauer stod, helt bestört , vid trädet; hon höll plånboken i handen. Aterlemna den kunde hon icke numera och det återstod henne icke annat, än att uppfylla mannens önskan, hvilken troligen härledde sig från de giltigaste skäl. Enkefru Bauer bandlade alltid samvetsgrannt så väl i smått som stort; och hon beslöt att äfven nu gå så till väga, som pligten föreskref henne. Det var ju möjligt, ja till och med sannolikt, att främligen skulle återkomma och afhemta sin egendom. Då enkan aldrig hade nagon hemlighet för sin dotter, meddelade hon henne genast den sällsamma tilldragelsen. (Forts.)