Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1866, sida 3

aflidne man var skollärare, jag bor i sista byggningen der borta med min dotter. Vi hafva föga beröring med verlden. Jag säger icke detta derför att jag gör anspråk på nagon tacksamhet af er; men om jag kan vara er till någon tjenst . . . . — Ni kan det, ni kan det! pustade främlingen. — Pa hvad sätt, min herre? — Jag anträder en farlig gäng .... tilläfventyrs har sjukdomen redan angripit mig, och likväl måste jag gå vidare .... Det är nödvändigt att man ordnar sina angelägenheter. Han omfattade med armen trädet, liksom om han ville hindra sig ifrån att sjunka ned till marken elier som om han kände häftiga plagor. Ilvad kan jag göra för er, min bästa herre? — Tag denna plånbok .... den innehåller mina vigtigaste papper, som icke få råka i främmande händer, om der borta i staden en plötslig död träffar mig. Pa ett kort finner ni mir adress. Återvänder jag icke i morgor för att hemta min egendom, så afsänd