Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1866, sida 3

— Inom sex a åtta timmar från insjuknandet kan döden följa. — Förfärligt, förfärligt! — IIvar och en borde bereda sig på att när som helst lemna jordlifvet. Men ingen tänker derpå så länge man är frisk och sund. IIvilken olijelplig oreda kan icke en plötslig död ofta åstadkomma! Mannen stödde sig mot ett träd, för att hvila. — År det ännu långt till stadsporten? frågade han ängslig, — Nej, min herre. Gå den här gångstigen genom accacialunden framåt så skall ni inom fem minuter se stadsporten framför er. Tillåt mig nu att atervända ... min dotter är ensam och då vi icke hafva något manligt skydd, så, ehuru jag ännu ytterligare skulle vilja vara er till tjenst . . . . Hon tystnade, helt förskräckt, då främlingen stirrade på henne med hemskt glödande ögon. Min fru, sade han, ni ingifver mig stort förtroende. Jag anhäller att få veta ert namn, — Jag är enkefru Bauer, och min