rehustrun, har någon af er sett till Fri Bauer? — Nej, var svaret. — Då vet jag intet råd, käre herre Carl tackade och gick till fru Bauers hus. Trädgårdsmästaren, som blifvit orolig, kom också dit. Han bultade på en fönsterlucka och drog häftigt på klocksträngen, men alla bemödanden förblefvo utan verkan. — Hvad skola vi taga oss till? frågade den unge mannen, hvars hjerta höll på att sprängas af ångest. — Vi måste se efter, saken förefaller mig misstänkt. Ack, det är en svår tid! suckade trädgärdsmästaren. Menniskorna dö som flugor. Der nere i förstaden finnes det alls ingen mer, som vill hjelpa till att begrafva de döda. I alla hus ligga lik ...hvart man kommer finner man endast jämmer och elände. Vi kunna icke nog tacka Gud, att våra hem ännu blifvit förskonade. Carl, hvars ångest med hvarje minut tilltog, ville med våld bryta upp en fönsterlucka, då trädgärdsmästaren utropade: