Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1866, sida 2

bordet, på hvilket en stor tennlampa brann. — God afton! helsade Carl med af ångest nästan qvafd stämma. IIusmodren, en dugtig bondqvinna, kom fram till fönstret. — Hvad vill ni? frågade hon, öfverraskad. Jag vill utbedja mig af er en upplysning. — Hvarom då? — Enkefru Bauers hus är stängdt; jag har flera gånger dragit på klocksträngen, men ingen har öppnat. Vet ni om fru Baner är utgången? — Nej. Vi hafva hela dagen att göra ute på fältet, ga utom morgonen och komma hem om aftonen. Fru Bauer och hennes dotter lefva så tyst och stilla, att vi ibland icke se dem på hela veckan. Vi veta icke om hon är hemma eller utgången. Men jag kan väl aldrig tro... — Hvad? frågade Carl hastigt. — Att fru Bauer ännu så sent kan vara i staden. Bara hon icke är sjuk? Hör på, barn, ropade trädgårdsmästaAAmoon hwarmjd agrihaldisterna blefwo