Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1866, sida 3

Europa och kriget. Forts. fr. n:o 51. Att gifva Italien och Tyskland en större enhet är äfven stridens mål. Men skall detta mål i någon mån uppnås? För att kunna utreda en till sin natur så oviss sak, måste vi taga i betraktande de krafter, som å ömse sidor för och emot detta mål skola sättas i rörelse. Vi hafva redan visat att Preussen och Italien skola strida för saken samt att Österrike och en stor del af Tyska småstaterna skola kämpa emot densammma. — Men den strid, som nu stundar, kan icke likt de feodalstrider hvilka förut i andra länder utkämpats, ingkränka sig till de stater och parter, hvarom frågan närmast gäller. Emedan Tyskland ligger i Europas hjerta skall kampen derstädes, nu liksom tillförene, rycka med på arenan äfven åtskilliga af Europas öfrige makter. Napoleon, som gifvit ett så kraftigt handtag åt nationalitetsrörelsen i Italien, som så lifligt sympatiserat med Polens o. Skandinaviens enhetssträfvanden, — kan ej visa likgiltighet för den likartade rörelse, som nu pågår i Tyskland, än mindre öfvergifva Italien då det står vid gränsen för det mål. Napoleon för detsamma utstakat.