Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1866, sida 2

Utrikes. Tyskland och Jtalien. Berättelserna från norditalienska krigs theatern motsäga hwarandra. En torrespondent till Kölnische Zeitung säger wisserligen att Durandos kår med den största tapperhet kämpade mot Albrechts arme; att konung Victor genom snabbt anryckande twang österrikarne att låta ven retirera öfwer Nincio i god ords ning, hwilken reträtt blott 2 af avmegen8 10 tivisioner skall hafwa företagit, och att glädjen öfwer det fött, hwarpå de unga krigarne — deras antal fom äro öfwer 40 år skall wara lätt räknadt — bestodo sitt första prof, war så stor att statspapperen stego. Detta allt kunna mi metgifwa; men hwad widare uppgif wes, eller att det Hela blott war en de: monstration, för att maskera Cialdinis Po öfwergång, d. w. s. att konung Bic: tor för detta ändamål blottställde sig för ett partielt nederlag lär wäl ingen mil: ja tro. Hwad fom andra sidan wisar, att nederlaget hade större omfattning, är den omständigheten, att armdgen nu concentreras emellan Cremona och Pia cenzu långt bakom Mincio. Åtskilliga tidningar hafwa anmärkt att detta neder: lag leds på årsdagen af segren mid Solferino. Wi tillägga att det war på famma ställe der Radetzsky 1848 slog Sar: dinarne. Som äfwen Österrikarne li: dit stora förluster i slaget, kan man snart åter wänta, att Jtalienarne framrycka. Garibaldis friskaror hafwa ej ännu in: fallit i Tyrolen, utan hållit sig stilla, utom det att de wunnit en liten strid wid Sundrio. Jtalienska flottan har nu äfwen fatt sig i rörelse. Hannoverska trupperna hafwa först i lördags gifwit sig åt de dem omringande Preussarne, sedan de dock förut tillbaka: slagit ett anfall af dem wid Langensaltza, hwilken position af Preussarne ftormar des, innan de gåfwo sig. Deras konung får wälja sitt uppehälle hwar han bes