Herr Hedberg uppläste wid det nyss hållna Bokhandlaremötet i Stockholm jöljande verser: Stridsåstor mullra doft kring Eurora Och moluen stocas Jödcrut, Och dod i i fredligt lugn mi samlats här tillhopa Att byta handslag, byta tankar ut. Wi ej pa strid och örlig grunda, Och ej wi tända splitets brand, Med hopp wi siåda mot de dar som stunda, Ty se, wår lösen liuder annorlunda, Ten heter: Frid od) ljus utöfwer nordens land; Th mången stormakt fer med aåund neder På jystonländerna i nord, Der fliten nu som bäst fin högiidsfest tillreder, Och konssen gästar broderligt dess Bord. Der stilda fränder råka samman Wid mödans och wid tankens id, Wid rådslags allwar och wid sästers gamman Och der hon föde på nytt den kärleksflamman, Som slädtes utaf split i en förgangen tid. Ja, wäl of, nordens män, fom funna tryda Hwarandras händer warmt i dag, Och läsa fridens, sjelsbestandets lycka J föra siamsömand ers anletedrag. Wäl oss, att här till täflan ala Wi mötts i Birgers gamla stad, Från Sjallans kust, der Sundets mågor swalla, Från Dovres fjell, der forsjens stridsrop ssalla, Från mo och furuskog wid Saimens spegelbad! Wår gamla swensta jord, att er wälkomna, J käre gäster, tagit sestens skrud! Der diktas i dess slog, hon kan ej somna All natten om för trastens muntra ljud. Hon helsar er i lärkans qwitter, J blomman, mwädt ur dwalans blund, J mindens fusning oc) böljans glitter, J allt det sommarlif, jom rörs och spritter Af rusig fröjd uti naturens bröllopssitund! Och när en sådan helsning mot er ljuder, Hur matt är ide då den sång, Som här min stagars sångmö eder bjuder Så alad och så beswärad på en gång! Glad af att finna sig i kretsen Af dem som sprida andens barn Att bjuda dagens larm och domesslut spetsen, Men — tyngd af minneis börda, ockjå ledsen Åt att på diktens wåg hon endast rar — ett slarn! Ad! den odödlighet fom diktarn drömmer, Den ligger ofta gömd — hos er! Cch ingen wettets domstol bättre dömmer Om wätrde finns i hwad han siriiwer ner. När ark på ark han äflas sylla Med fostren af sin fantasi, Och hoppas genom dem fin fig förgylla Så stanna ofta de på eder Hylla Tills de i krämarns bod till slutet — strutar blil Men, må de strutar bli, om blott det bästa J slaffen goda läsare, Och låten ömsesidigt oss få gästa J dikt och sång de syra länderne. Må en och hwar förgäten blifwa, rr m. : KR A: : :eCLLs-CC52--s — Som ej fan fäs:a minnets brud, Om blott I funnen få wår sak bedrifwa Att hwad i nord man mäktar dugligt slrifwa Blir kringspridt och förstådt i cam tungas ljud! DÅ utan frukter ej stall wara Hwad man mid detta möte sått, Och litet hwar af oss skall då säljbara Cch präktiga artiklar laga blott! Kan man ej bättre löfte göra : Mt er, som kolportera ut Hwad andens tjenare i skölden föra? Nej! och en lager slön skall er tillhöra, Om J på alla ha ger kunnen göra slut. ed — Sjöfartsunderrättelser. 1866. Juni 7. Gylfe, Näsholm. anl. till Läverpool sr. bernambucco. — Alfred, Pettersson, osg. från Bordeaux till Stockholm. — Robert, Dahlberg, segelkl. från London till Cardiff. Jnklarerade: Juni d. 22, Georges, Cardine, Jsigne, barlast; St Johannes, Bjönness, Malmö, dito; d. 23, Juli, Jacobsen, Antwerpen, dito; d. 25, Dido, Mörck, Dieppe, dito; Christina, Westin, Ströms: holm, jernmalm; Wilhelmina, Wiklund, dito, d:o. Utklarerade: Juni d. 22, Judith Millbank, Parker, Harwich, Om 5. AA fa U: Ca VAAN Nitar