jorden, i Guds hand. IIvad som än må hända, skall jag dock söka att uppfylla min pligtHorn yttrade ytterligare några tröstande ord, sedan inträdde han i kassakontoret, för att börja sitt dagsarbete. Ytterligare kommo tvänne yngre kontorister som arbetade under uppsigt af Hugo Schvarz. Carl befann sig i sin aflidne faders kabinett. En allvarlig stund hade kommit för honom. I tysthet lofvade han, att strängt fullfölja den väg, som hans fader på ett så hedrande sätt banat för honom. — Jag skall icke göra ditt namn skam, sade han för sig sjelf; hedern skall vara min princip, samvetsgrannheten mitt rättesnöre. Med Guds hjelp skrider jag till verket, med Guds hjelp skall jag fortsätta och fullända det. Han öppnade jernskåpet, som stod bredvid arbetspulpeten. Ännu aldrig hade någon annan än husets chef öppnat detta skåp, som gömde den gamla firmans affärshemligheter. Den tunga dörren stod nu öppen och de mörka facken visade sig. Här lågo några bundtar banknoter, der stodo påsar med klingande mynt. Äfven den portfölj igenkände sonen, i hvilken fadren förvarade värdepapperen. Han framtog det befindtliga beloppet, hvilket dock icke motsvarade hvad han väntat sig. XMin fare, tänkte den unge mannen, evar för klok, att här låta stora kapitaler ligga utan att gifva ränta; penningarne äro säkerligen använda på räntegifvande företaga. Portföljen innehöll jernvägsaktier och statsobligationer, men ty värr icke till det belopp, som man kunde förutsätta hos den rike Halling. Charl tog nu fram böckerna. Det befintliga beloppet i penningar och värdepapper stämde noga öfverens med de införda posterna. Nu öppnade han den hemliga hufvudboken. Det, som allrasist der blifvit inskrifvet, väckte hans uppmärksamhet. Han läste: KDen förfärliga sjukdomen har angripit mig och kan lätt slutas med döden; jag anser för min pligt att bekänna, det min syster Selma är delegarinna i min firma till ett belopp af sjuttiofemtusen thaler, som hon hos mig kontant deponerat. Skulle jag dö, så skall min son och arfvinge ombesörja återbetalandet af denna summa. Detta är en hederssak för honom, då min syster icke eger något depositionsbevis, på grund hvaraf hon kan göra sina anspråk gällande. Jag nedskrifver denna förklaring under häftiga plågor. Skänker Gud mig lifvet, så skall jag sjelf ordna denna angelägenhet. Fredrik Halling. Carl betraktade, förvånad, dessa rader, som, ehuru ojemnt och snedt skrifna, han dock måste anse vara sin faders handskrift. Plägorna hade naturligtvis gjort den sjukes hand darrande. Jemväl kunde man af Hallings ärlighet och redlighet vänta, att han, fruktande en plötslig död, skulle afgifva en sådan förklaring, för att åt sin enda syster betrygga besittningen af hennes hos honom innestående förmögenhet. Den unge mannen gned sig i pannan. Att firman skulle vara så skuldbelastad, hade han icke ansett möjligt. Ilan gick och hemtade den gamle kassören. — Läs här, bäste Horn! sade han. Sedan den gamle mannen läst dessa rader, såg han upp, förvånad. Sedan läste han ännu en gång igenom dem halfhögt. — Horn, ni har haft min fars fulla förtroende — har han någonsin yttrat ett ord om denna punkt? — Nej, försäkrade den gamle mannen. Gå ni igenom anteckningarne i den hemliga hufvudboken; säkerligen har Hr Halling, den så ytterst samvetsgranne mannen, inskrifvit summan, då den aflemnades till honom. Man sökte, men fann icke den ringaste anteckning derom, — Sällsamt, sällsamt mumlade Horn. Under hela den tid, jag varit i tjenst här, har aldrig något tillskott af sjuttiofem tusen thaler blifvit mig bekant. Den aflidne Ilalling hade varit bokhållare hos handelshusets förre chef, hade gift sig med dess enda dotter och öfvertagit de blomstrande affärerna, för att fortsätta dem under egen firma. — Min faders familj, sade Carl, har aldrig haft någon förmögenhet .. — Det vet jag väl; allt, hvad som finnes, kommer från er saliga moder. Halling medförde ingenting annat i boet än sina kunskaper och sin rastlösa verksamhet. Tant Selma kan omöjligt vara rik under det att hennes broder varit fattig. IIan tog henne ju till sig, för det att hon icke skulle behöfva tjena för lön hos andra. Om vi också förutsätta det fallet, att er fader velat på ett delikat sätt betrygga sin systers framtid, så skulle han dock säkerligen icke hafva gjort detta på sin ende sons bekostnad, hvars ekonomiska existens kan sättas på spel, om en så betydlig summa skall dragas ur affärsrörelsen. Sjnttiofemtusen thaler! Nej det är icke möjligt! Jag begriper icke huru härmed hänger tillhopa. Hade er far ålagt er, att icke öfvergifva Selma, utan draga försorg om henne, så hade sådant låtit förklara och rättfärdiga sig genom mildheten i hans karakter; men att han skulle ruinera er, för att göra sin syster rik ... Horn skakade häftigt sitt gråa hufvud. Carl berättade nu, huru han bekommit skåpnycklarne; han skildrade Selmas ångest och frågade sedan: — Anser ni dessa rader vara min faders handskrift? Kassören betraktade uppmirksamt det skrifna. — Jag vet icke, sade han, hvad jag skall tro derom. En darrande hand har skrifvit dessa rader, som hafva en aflägsen likhet med er faders handstil .. den hemliga hufvudboken har legat väl förvarad i dot tunga jernskåpet — nyckeln har IIr Ilalling burit hos sig, han lade den aldrig ifrån sig sjukvaktaren har tagit honom ur rocken, som hvarken Selma eller någon menniska här i huset vågat vidröra Huru har ni funnit skåpet? — Regelmessigt och fast tillslutet. Jag hade svårt att öppua det. — Förunderligt! mumlade Horn Slår kassan in? — Ja, fullkomligt. (Forts)